Min dag som osynlig. (school essay which is going to be graded, so please, anyone, help me out! :) )

Min dag som osynlig. (school essay which is going to be graded, so please, anyone, help me out! :) )

Please correct my essay
Jag vaknade. Någonting kändes konstigt. Jag tittade på min hand. Den fanns inte! Jävla helvete! Jag hoppade ur sängen och sprang till spegeln. Det var verkligt, jag var helt osynlig, och de kläderna som jag hade på mig också. Hur kunde det vara så? Vad hade hänt? Ingen aning. Jag satte mig ner på sängen och funderade. Mitt sista minne var att jag hade somnat i mitt rum som vanligt.(i find that this flows better in the text) Men den nästa morgonen vaknade jag – som osynlig! Jättekonstigt.
Jag tänkte lite mer, sedan beslutade jag att ta det här tillfället i akt.
Men först skrev jag ett papper för till familj och placerade det på köksbordet: ”I dag måste jag gå till universitetet en timme tidigare. Ha en bra dag alla.” Så de inte skulle oroa sig för mig.
Sedan åkte jag ut efter jag hade klätt på mig och började min resa.
Jag hade bestämt mig att använda min enastående chans för att smyga in i Vatikanens arkiv och läsa de hemliga texter som finns där, för jag ville få fram den verkliga historian.
Därför tog jag ett tåg till Rom. Under resan såg jag en jättevacker flicka, och gåtfullt synades mitt telefonnummer i hennes mobil när hon inte tittade. och utan hennes vetskap skrev jag in mitt nummer i hennes mobil. (your sentance was really confusing so i thougt this would do). Men för att jag vet att det inte var så redbart av mig så snattade jag därefter en flaska rödvin och fin mat från en restaurangoch delade ut det till fattiga, hungriga människor.

När jag kommit till Rom var det redan eftermiddag, därför gick jag direkt till Petersdomet (i can't seem to understand what you mean with this word). Jag steg in och sökte arkivet. Ingen hejdade mig. Inte underligt, jag var ju osynlig...
Men jag orkade inte finna arkivet. Efter två timmar eller så gjorde jag en vågad plan. Jag smög till en präst och viskade till honom: 'Thesaurum adi.' (Det betyder 'Gå till arkivet!' på latin.) Han blev jätteförvirrad. Jag upprepade och han frågade 'Vem är där?'
- 'Vem tror du att jag är?' frågade jag tillbaka.
Han såg sig om, men det var ingen annan person där.
Långsamt förstod han. 'Men, det är ju inte möjligt..' Prästen blev blek.
'Frukta inte,' sa jag, 'inget ont ska drabba dig. Men om du har äkta tro, så behöver du gå till arkivet nu.'
Han var övertygad och gjorde som jag hade sagt.
Slutligen kom vi till arkiven. Vatikanens arkiv! Jag tackade prästen och skickade iväg honom med ett annat uppdrag. Sedan fick jag läsa Kyrkans hemligheter, dokument om vad som verkligen hade hänt förut.
Tyvärr kan jag inte berätta om vad jag läste, för det är jättehemligt och jag vore i mycket stor fara...
Ändå var det det mest spännande äventyret som jag har upplevt i mitt liv, tills nu.

Jättebra och intressant berättelse! Var noga med vilken tidsform du vill använda, du blandar nämligen endel, men annars är det bra jobbat. :)