italki - Om fönstergubben del 1 "Essen järnvägsstation - linjen slutar här. Vi be alla passagerar att stiga a

Moritz Noricus

Om fönstergubben del 1 "Essen järnvägsstation - linjen slutar här. Vi be alla passagerar att stiga av" Efter att de ljuda eleverna har lämnad spårvagnen ryser Heinrich sig och kliver långsamt ut. I stationshallen köar han vid Servicebordet och frågar om en biljett till Nürnberg. "Om du köpar den vid automaten blir det billigare" - "Javisst, problemet är bara att den erkänner mina fingrar inte. Kanske är min hud för tork" säger han och ryser sin hand som har ganska narig hud. "Jag är ledsen att det går inte! De har kapacitiva skärmar och det kan vara ett problem. Jag ska boka med normalpris, på min egen risk" säger damen bakom bordet och blinkar åt honom. Efter att betacka sig går Heinrich till automaterna och tittar över axeln på alla människor. När han ser att en man vill köpa en biljett till Nürnberg säljer han sin egen åt honom för en billig pris. Sedan köper han en burk öl och tar en intercitybuss till Köpenhamn. På bussen sitter han bredvid en ungdom med äcklig hud och en dålig musiksmak som har generositeten att dela den med Heinrich, via sina hörlurar som verkar stråla mer ljud ute än in. De är ingen trådlös modell, och Heinrich har en sax på sig, som alltid i kollektivtrafiken. Pojken är dansk och vill ha 25 Euro eller detsamma i kronor för sina hörlurar. Sin tyska är bra, men Heinrich förstår bara rumänska, som han säger med falsk grammatik och mycket accent. På stationen minner sig en servicemedarbetare av en gubbe som har köpt en biljett till Nürnberg. Poliskvinnan skriver det upp och betackar sig.

Mar 31, 2015 7:39 PM

Corrections · 3

Om fönstergubben - del 1

"Essens järnvägsstation - linjen slutar här. Vi ber alla passagerare att stiga av"
Efter att de högljudda eleverna har lämnat spårvagnen reser Heinrich sig och kliver långsamt ut. I stationshallen köar han vid Servicebordet informationsdisken och frågar ber om en biljett till Nürnberg. "Om du köper den vid genom automaten blir det billigare" - "Javisst, problemet är bara att den inte erkänner av mina fingrar inte. Kanske är min hud för torr" säger han och ryser lyfter sin hand som har ganska narig hud.
"Jag är ledsen att det inte går inte! De har kapacitiva pekskärmar och det kan vara ett problem ibland. Jag ska gör att undantag och bokar en biljett med normalpris, på min egen risk" säger damen bakom bordet och blinkar åt honom.
Efter att betacka han tackat för sig går Heinrich till automaterna och tittar över axeln på alla människor. När han ser att en man vill köpa en biljett till Nürnberg säljer han sin egen åt till honom för ett billigt pris. Sedan köper han en burk öl och tar en intercitybuss till Köpenhamn.
På bussen sitter han bredvid en ungdom med äcklig hud och en dålig musiksmak. som har Ungdomen är generös nog att dela med sig av musiken den med Heinrich, via sina hörlurar som verkar utstråla mer ljud ute än in. Det är ingen trådlös modell, och Heinrich har ingen sax på sig, som alltid i kollektivtrafiken.
Pojken är dansk och vill ha 25 Euro eller detsamma i kronor för sina hörlurar. Sin Hans tyska är bra, men Heinrich förstår bara rumänska, som han säger pratar med falsk grammatik och mycket accent.

På stationen minner sig en minns plötsligt en servicemedarbetare av en gubbe som har köpt en biljett till Nürnberg. Poliskvinnan skriver det upp det och betackar för sig.