Moritz Noricus
Prinsessan på elefanten i glasbutiken Det var en gång en munk med namn Gregor Mendel, eller Broder Gregorius för sina ordensbröder. Han bodde och arbetade i ett kloster i Böhmen, som då i tiden var del av Österrike-Ungern. Sin viktigaste uppgift var att uppföda och kryssa elefanter i klostergården. De var en viktig inkomstkälla för klostret. De flesta djur såldes som arbetselefanter till Indien. Också odlade han ärtor där, men han var inte interesserad av de. Elefanter var sitt grej. Hans dröm var att finna ut hur de arvade egenskaper av deras föräldrar, så att kunna odla de bättre. En dag kom en ridare till klostergården, med en kvinna som satte bakom honom på hästen. Mannen introducerade sig som Hans Christian Andersen, och kvinnan sade "hej, jag hetar Gunilla och jag är prinsessan av Sverige". Hans Christian förklarade att de hade kommit till Böhmen för att hämta ett lass av böhmiskt kristallglas för den danska kungliga gården, där Gunilla stannade som utbytesprinsessa. "Och hur ska ni transportera de hemåt?" - "Vi ska köpa en välfjädrad vagn och ladda glasen in där. Och för att dra viktet ska vi behöva en kraftigare djur..." - "I så fallet har ni ju kommit till det riktiga stället" sade Gregor och blev genast en försäljare. Han skrytade om hur bra sina elefanter var och att han förbättrade deras prestanda ständigt genom kryssning. "Inderna köpar de, och de vet ju om elefanter som man vet!" De köpte den största elefanten som fanns, och en passande stor vagn från vagnmakaren. De lastade vagnen med kristallglas från Böhmens finaste glasmanufaktur och var på vägen tillbaks när elefanten plötsligt halkade på en torrad ärta som lag rent tillfälligt på vägen, och hade inget alls att göra med Gregor Mendel. Men djuret orkade stanna upprätt, vilket är den här berättelses överraskande vändning, och glaset kom framme oskadad på kungsgården. Gregor Mendel upptäckte aldrig genetikens regler, eftersom elefanter har så långa generationstider att sin framsteg gick på tok för långsamt.
Nov 30, 2015 8:17 PM
Corrections · 2

Prinsessan på elefanten i glasbutiken

 

Det var en gång en munk med namnet Gregor Mendel, eller Broder Gregorius för hans ordensbröder. Han bodde och arbetade i ett kloster i Böhmen, som dåförtiden [or just då] var del av Österrike-Ungern. Hans viktigaste uppgift var att uppföda och korsa [kryss is symbol] elefanter i klosterträdgården. De var en viktig inkomstkälla för klostret. De flesta djur såldes som arbetselefanter till Indien. Dessutom odlade han ärtor där, men han var inte intresserad av dem. Elefanter var hans grej. Hans dröm var att finna ut hur de ärvde egenskaper av sina föräldrar, för att kunna odla dem bättre.

 

En dag kom en ryttare [Reiter] till klosterträdgården med en kvinna som satt bakom honom på hästen. Mannen introducerade sig som Hans Christian Andersen, och kvinnan sade "Hej, jag heter Gunilla och jag är svensk prinsessa". Hans Christian förklarade att de hade kommit till Böhmen för att hämta ett lass av böhmiskt kristallglas till det danska kungliga hovet, där Gunilla vistades som utbytesprinsessa. "Och hur ska ni transportera dem hemåt?" - "Vi ska köpa en välfjädrad vagn och lasta [ladda en kanon/gevär] glasen in där. Och för att dra lasset lär vi behöva ett kraftigare djur..." - "I så fallet har ni ju kommit till det riktiga stället" sade Gregor och förvandlade sig genast till försäljare. Han skröt om hur bra hans elefanter var och att han ständigt förbättrade deras prestanda genom korsningar. "Inderna köper dem, och de vet ju allt om elefanter som finns att veta!"

 

De köpte den största elefanten som fanns, och en passande stor vagn från vagnmakaren. De lastade vagnen med kristallglas från Böhmens finaste glasmanufaktur och var på väg tillbaka när elefanten plötsligt halkade på en torkad ärta som låg helt tillfälligt på vägen och hade inget alls att göra med Gregor Mendel. Men djuret orkade hålla sig upprätt, vilket är den här berättelsens överraskande vändning, och glaset kom fram oskadda till kungsgården.

 

Gregor Mendel upptäckte aldrig genetikens regler, eftersom elefanter har så lång generationstid att hans framsteg gick på tok för långsamt.

 

Rolig skröna! Here a reference to sin/hans: http://www.thelocal.se/blogs/theswedishteacher/2010/03/25/sin-sitt-sina/

November 30, 2015
Want to progress faster?
Join this learning community and try out free exercises!