En riktig ”Överraskningen” av Stig Dagerman Häromdagen läste jag novellen Överraskningen av Stig Dagerman. Novellen handlar om fattigdom och hur djupt de fattiga människorna kan vara olyckliga trots att de har snälla hjärtan. Åkes far dog för några år sedan så nu bor han tillsammans med sin mor Elsa som är tvungen att arbeta hårt för att kunna försörja familjen. En dag får de ett brev från farfarn där han inbjuder dem till hans födelsedag. Elsa skriver en dikt och bestämmer att Åke ska läsa upp dikten och hans röst ska spelas in en skiva. Hon tror att skivan blir en jättefin present och en stor överraskning för farfarn. Men... Det kommer tyvärr inte att hända. Till firandet kommer många rika gäster och släktingar. De ger farfarn dyra gåvor såsom spatserkäpp med silverkrycka och guldklocka. Farfarn blir så glad att han även gråter i smyg. Men när Åke spelar skivan med dikten blir farfarn förbannad och irriterad över de höga ljuden som grammofonen ger ifrån sig. Han skriker och får Åke att stänga av grammofonen. De alla gästerna skrattar åt Åke. Han tar tag i skivan och springer bort. När han står ensam i kammeren känns det för honon att skivan har blivit så tung som hans egna liv. Elsa blir orolig för honom, hon kamar honom och ber honom inte gråta men hon kan inte låta bli att gråta själv. Jag tycker att de första två meningarna i novellen sammanfattar den: ”Det finns människor som ingenting gör för att bli älskade men ändå blir det och de som gör allt för att bli älskade men aldrig blir det. Riktigt fattiga människor, kan man märka, har ofta svårt att bli älskade”. Slutet på novellen är sorgligt. Det blir klart från texten att farfarn är fattig precis som Åke och hans mor men trots detta är han elak mot dem. De allmänna värderingarna som kärlek, godhet och medlidande betyder absolut ingenting för honom men saker är tvärtom mycket viktigare. De ryska författarna har skrivit mängder noveller om fattiga och olyckliga människor. Pengar och saker spelar inte en huvudroll i deras liv utan de främsta och eviga allmänna värderingrna är de viktigaste för dem. De lever inte bara för sig själva utan för andra och ser en strimma hopp även i de svåraste omständigheterna. På så sätt novellens slut är ganska ovanligt och överraskande för mig.