Persiskans alfabet och talsystem Nu har det varit en vila att jag har gått till en kvällskurs i Persiska. Den anbjuds av folkhögskolan och äger rum på ett gymnasium. Lärarinnan är en äldre iranska. Vi använder en bok som börjar med latinska bokstäver för att sedan långsamt gå över till persiska alfabetet. Persiska alfabetet är det arabiska med fyra extrabokstäver, alltså förhåller det sig som det svenksa alfabetet till dess latinskt underlag. Det har 32 stora tecken för konsonanter och långa vokaler. Korta vokaler behöver man veta utantill resp. gissa, de syns vanligen inte. Men det går att tillföga små extratecken för att göra korta vokaler explicit och hjälpa läsaren att uttala ett ord. Till exempel stavar jag mitt namn på Persiska som مُريس eller "M(o)ris". Där finns ett sådant valfritt tecken för att hänvisa läsaren till att den första vokalen är en o. Jag är väldigt tacksamt att det handlar om en överskådlig alfabet som är mycket lättare att lära sig än Kanji är. Jag har kort börjat lära mig japanska en gång, men har snabbt kunnat inse att det är ett rent himmelfärdskommando, och avbryten direkt. Persikan verkar vara en betydligt enklare uppgift. För övrigt går persikans alfabet och siffror också bekvämt och snabbt att skriva. Vänsterhända personer har fördelen att deras handled kommer inte att sudda ut skriften när de skriver med bläckpenna. Högerhända personer måste ta en kulspets- eller blyårtspenna och ska ha ha inget problem. Till slut visar jag en liten tabell med våra "arabiska" siffror och de indisk-arabiska taltecknen som perserna använder. Som man ser finns det diskreta skillnader mellan persiernas och arabiernas version av de. På persiska är skriv- och uttalshållet är som hos oss, alltså står den högersta siffran för 0-9, den granskande till vänster står för 0-90 osv., och man läser från vänster till höger. Tal går alltså mot persiskans vanligt läshåll. Man skriver till vänster, men bara tills det börjar ett tal, sedan hoppar man en del till vänster och skriver till höger därifrån (d.v.s. när man skriver ner det någon dikterar på persiska, och har ingen tid att vänta till talets slut). På arabiska skriver man tal i samma ordningen, men man uttalar de på omvänt sätt. Arabiskans talord börjar alltså med den minst viktiga siffran, den som står för 0-9, och lyssnaren får veta talets storleksordning inte tidigare än med den sista siffran som uttals. Åtminstone verkar det vara så med naturliga tal (ingen aning om kommatal).