Jag skulle säga att "är" är rikssvenska och "er" sticker ut mer. Det kan också tilläggas att "r" ofta försvinner när vi talar. Han ä min bästa vän eller han e min bästa vän.

Vissa stockholmare byter ut ä mot e. Jag säger att jag äter räkor, men i Stockholm skulle det bli: "Jag eter reker."