en novell, del 2

- Självklart.

- Nä men-- Måste jag... göra det för henne?

- Herregud, förstås inte! Tvärtom! Hon ska leva ett långt och lyckligt liv. Hon är roligt och kan älska. Hon måste ha få tid på sig att bli kopplade till denna plats. (Då blir det nog att skaffa kärlek tills vidare) Vad försöker du säga här?. Vi har möjlighet att bevara och komma ihåg, men det är inte tillräckligt. Älska kan vi inte, och om platsen inte älskas - då försämras den mycket snabbt. Så hjälp henne att vara lycklig och efter trettio år går du tillbaka återvänder du till biblioteket.

- Det är mycket ovanligt för mig att arbeta så här. Kommer jag att lägga mig i hennes privatliv?

- Nej. Och det kan du inte, unge man, inbilla dig ingenting om dig. Hjälp henne att undvika de små bekymmer. Gör det så att nycklarna inte förloras och att kakorna inte bränns. Låt inte dåliga människor att komma nära till henne. Och kom ihåg, hon behöver inte gissa i förväg. Allt måste vara i tid.

- Apropå det, jag tror jag att kvinnan med barnvagnen, som sitter bakom syrenen, ser oss.

- Jag märkte det, men det är klart om att hon är en av dem som ser, men inte förstår. Du ska inte oroa dig.

Hippien verkar rädd, och plötsligt reser sig den gamle mannen reser sig upp och går till mig. Åh, vad pinsamt hur obekvämt! De märkte att jag stirrade på dem.

- Vad tycker du om den här platsen, söta fröken?

- Åh, den är väldigt, väldigt bra!

- Var kommer du ifrån,  om du tillåter mig att fråga?

- Jag är från S:t Petersburg, det på andra sidan av Östersjön.

- Jaså, en stad av drömmare på träsken. Jag hörde har hört talas om den. Jag är glad att du gillar det här. Här bakar de påtagligt bra kavring. Jag älskade den ännu för 345 år sedan också.

Med detta säger han adjö. Hippien med sin cykel väntar på honom i korsningen, och de båda två går i riktning mot Skogskyrkogården.

Jag sitter och försöker ta reda på om han sa att han älskade brödet redan för 345 år sen? Eller igen fick jag förvirrades jag av i svenska tempus? Det verkar nödvändigt att kasta allt ut från mitt huvud och repetera den svenska grammatiken.

"Då blir det nog att skaffa kärlek tills vidare."

Så att känna förälskelsen får vara tillräckligt för stunden.

(Kanske menar du något liknande?)