Från Wikipedia:
Perfekt räknas i svenskan som ett grammatiskt tempus som innebär att handlingen som verbet i perfekt beskriver har avslutats men fortfarande är aktuell. Exempel: "Cornelia har gått till skolan" säger att Cornelia gick till skolan i morse och fortfarande är där, till skillnad från "Cornelia gick till skolan" (preteritum), vilket inte säger någonting om huruvida hon fortfarande antas befinna sig där. Perfektformen i svenskan konstrueras med presens av hjälpverbet "hava" och huvudverbets supinumform. Den motsvarar perfektiv aspekt av presens.
Preteritum är ett tempus i bland annat svenska och andra germanska språk, som används allmänt för att beteckna dåtid. Namnet kommer av latinets praeterita, som betyder "det föregångna". Förr (och delvis fortfarande) användes i stället allmänt termen imperfekt. Den termen passar dock bättre i exempelvis romanska språk som franska och spanska.