Lösningen för den rastlösa människan- långt borta (1) Det kommer en tid i våra liv när vi är trötta på allting och vi behöver någonting mer. Vi behöver ta en paus, dvs en lång paus och sluta göra samma sak som vi gör varje dag. För en del människor passar det bra med att vara hemma, sitta fram tv-n och titta på amerikanska tv-serier hela dagen. För andra är dessa lösningar inte tillräckliga och de behöver lite mer, lite äventyr, ta några risker. I boken Språkporten svenska som andra språk sidor 352-353 läste jag att det finns flera olika typer av människor: äventyrarna; de som utsätter sig för risker genom att hålla på med extrema sporter eller annan fysisk aktivitet, till exempel bergsklättrare, de behöver dock inte vara själva risken som lockar, utan upplevelse, de försöker maximera risken för spänningens skull; upptäckarna, de som söker ovanliga situationer, nya händelser som de inte varit med förut, och bryter gärna mot konventionerna, de vill chockera folk genom att klä sig extremt; de ohämmade, vilda fester, kriminalitet och sex lockar, de drar sig inte för att göra olagliga saker, bara det spänning och de lättuttråkade, dessa människor kan tänka sig är att ha långtråkigt, behöver ha ett rutinjobb och att vara med människor som de uppfattar som tråkiga, deras motto är att den värsta synden är att vara tråkig. Vilken typ av människor är du? Men för att kunna klassificera vilken typ av person vi är, finns det olika faktorer, till exempel vår familj, den miljö vi växte upp i och vi lever i, våra möjligheter på grund av vår ekonomi och så vidare. Till exempel ett barn som växer upp i en familj som har möjlighet att resa till olika platser och vars föräldrar gillar äventyr, är mer sannolikt att bli en äventyrare också. Som jag nämnde ekonomin är en viktig faktor för att göra din resa upplevelse bättre eller sämre. Vem betalar din semester? Man har olika alternativ, till exempel du kan bo i en allt ingår hotell i Gran Canaria eller bo i ett vandrarhem i Bulgarien och utforska staden på egen hand. Jag har gjort både och jag har fått reda på att när du bor i en allt inkluderat hotell är fantastiskt, eftersom du har flera aktiviteter som anordnas av personal och du har god mat och du behöver inte oroa dig för att köpa mat eller äta ute eftersom du har mat på hotell bara väntar på att ätas i restaurangen på hotellet eller passar det bra liksom utforska platsen själv, pratar eller väl försöker kommunicera

Samboliv och Sverige och Kuba Sverige v/s Kuba om sambo Samboliv i Sverige och Kuba Idag är det normalt att ett par bestämmer sig för att bo tillsammans i Sverige och det kallas att bo sambo. Den här typen av enlighet är väldigt vanligt och det funkar bra här. I Kuba har vi inget sambo par. I själva verket har vi inte så mycket möjlighet för att bli sambo. Familjermönstren i Kuba inkluderar hela familjen dvs mamma, pappa, barn, mormor, farfar, kusiner och så vidare. Barn bor med sina föräldrar tills de gifter sig och ibland även efter att de gift sig. Det är ovanligt att mormor bor ensam men det händer och när det händer besöker barnbarnen henne ofta och tar hand om henne. Problemet är att det inte finns så mycket möjlighet för att bo tillsammans med sin älskling utan föräldrar. Möjligheten att köpa egen lägenhet eller hus är sällan vanligt och en normal/genomsnittslön (inkomst) är inte tillräckligt för att kunna köpa bostad I Kuba inkomst raknar inte efter hur många timmar du jobbar tvärtom andra länder. Nästan alla lärare, läkare och så vidare får samma pengar. När man känner sina partner dvs flickvän eller pojkvän fortsätter man att bo med sina föräldrar. Det passar bra att sova över i pojkväns hus men inte så många dagar. Vi firar speciella dagar med familjen annars blir det kaos. Det går inte att bygga en familj utan att gifta sig. I Sverige består familjen av mamma, pappa och barn. När man bestämmer sig för att bli sambo finns det möjlighet för att hyra en lägenhet eller om det vill att köpa en ny. Det funkar bra som sambo här och man kan bygga en familj även utan att gifta sig. Ibland barn är som firar deras föräldrars bröllop. Avslutningsvis kan jag säga att det passar bättre att bo sambo i Sverige än i Kuba. I Sverige har vi möjlighet att köpa bostad men i Kuba har vi tyvärr inte denna möjlighet eftersom pengar räknas inte för att mer än mat eller mera viktiga saker. Det passar bra också att bo med sina föräldrar eftersom får du hjälp om det behövs. När ett par bestämmer sig att ha barn går det bra att få hjälp från mamma.

关于昨天发生的事情 昨天是一个令人兴奋的一天。这一天开始访问物理治疗师，当一切都在我的背像裂开裂纹！后来，我去了我朋友的房子，并会见了他的女儿，一个叫杰西卡的小女孩。我们共进午餐，并在中国谈了很多。我的中国已经变得有点糟糕，因为我不说，很多时候，但我尽量。参观结束后，我去Jakobsberg站，并会见了我的合作伙伴。我们去宜家买我们需要一张沙发和其他任何东西。 昨天我得到了我的永久居留证。每个人都非常激动，因为我更接近是瑞典语。 谢谢亲爱的，感谢家人，感谢瑞典！

Om vad hände igår Igår var det en spännande dag. Dagen började med en besök till en sjukgymnast när allt i min rygg knäckt liksom CRACK! Efteråt åkte jag till min väns hus och träffades sin dotter, en lilla flicka som heter Jessica. Vi ätit lunch tillsammans och pratade mycket på kinesiska. Min kinesiska har blivit lite dålig eftersom jag inte pratar så ofta men jag försöker. Efter besöket gick jag till Jakobsberg stationen och träffades med min sambo. Vi åkte till IKEA med min svärmor och svärfar för att köpa en soffa och någonting mer som vi behövdes. Igår fick jag min Permanent Uppehållstillstånd. Alla blev mycket glada eftersom jag är närmare att bli svensk. Tack sötnos, tack familj och tack Sverige!

Snälla, hjälp oss att lära oss svenska! Som invandrare i Sverige måste jag lära mig svenska men det har varit jättesvårt. Varför, frågar du. Då ska vi se... Jag har lärt mig tre andra språk: spanska, engelska och kinesiska och alla var mina egna val. När jag kom till Sverige ville jag att lära mig svenska eftersom jag skulle bo här. Många svenskar vill att vi, invandrare pratar en perfekt svenska annars de vill inte prata med oss. Jag vill inte generalisera och säga att alla gör det på samma sätt. Ibland kan de vara oartiga när vi pratar med dem med brytning. Vi får ingen motivering och uppmuntran från dem i alla fall. Vi kommer från andra länder och vi anstränger oss för att lära oss att prata ert språk. Varför vill ni inte hjälpa oss? Vi kan jobba tillsammans. Jag skulle vilja få din hjälp, vem är bättre än en svensk? Snälla, hjälp oss att lära oss svenska! Bara en annan invandrare... Jag :)

Det nationella provet på svenska Och då säger man att kinesiska är svårare än svenska språket. Inte alls! Idag kan jag säga att jag har gjort det svåraste test av mitt liv, oj vad dramatiskt! Jag gjorde det nationella provet på svenska för att klara mig och gå vidare till Sva 2. Det fanns så många nya ord som jag kände inte och hade aldrig sett. Det var ett intressant ämne och artiklar var trevliga att läsa. Det var mycket information om gymnasiets utbildning, skillnader mellan det äldste och det yngste syskon. Nu ska jag förbereda mig för att klara mig med den muntliga delen på torsdag nästa veckan. Nu ska jag förbereda mig för att klättra den här nya väggen.

Happy first monthversary in Italki to myself! Today it's being a month that I have joined Italki and I had y first lesson. I remember I was very nervous when that message of the Instant Tutoring showed up on my screen. It took a me a while to figure out what to do, to start the lesson as I was new, but eventually I did it. My first session was with a guy who wanted to practice his Swedish. We talked about different topics and everything went smoothly. I was very happy with the results and after a while BOOM another session from the same person, this time he wanted to practice his Spanish. Another fun session. And then it begun...There were days where I would be so busy and others not so much. It is kind of difficult, because as a teacher you depend on the students and there is no much to do than write notebook entries in different languages and make a good introduction video of yourself. In this month that I have been around Italki, I can say that is being a very interesting and new experience for me and I will definitely stick around. There are always, nice people to talk to, or teach, or both. I want to thank all those extraordinary human beings that I have had the pleasure to teach, or simply talk and who have given me the chance to share my own experiences or enlighten me talking about their countries, cultures, traditions. Thank you all and for those who would like to give me a try as a teacher then know that you are and will be always welcome! Ooops to my old friends/students you will always be welcome as well. Thanks Italki... Thanks to my Italki friends!

Den manliga vänskapen... En argumenterande text?!? Jag har hört talas om att kvinnor och män inte kan ”bara” vara vänner. Vad händer då mellan män? Enligt mig kan man och man och kvinna och kvinna faktiskt vara vänner men vad tänker andra människor. Det behövs flera saker för att hålla ihop ett förhållande, det viktigaste är kommunikationen. Jag har läst i artikeln ”The Male Deficit Model” (UCLA studie, 1982) av författare Mayta Caldwell och Letitia Peplau som skrev att vänskap mellan män är mindre intim eller nära än vänskap mellan kvinnor. Jag tror att det händer stämmer eftersom män inte pratar inte så mycket om känslor. Det finns också faktorn ”omdömen”, vad andra personer tänker om jag sitter bredvid min vän på bio eller jag skrattar mycket med min vän, är vi homosexuella? Förr i tiden gjorde den homosexuella tabun att man gömde sin manliga intimitet i garderoben. Enligt mig ville inte hetero män verka vara homosexuella. Män lämnade en tom plats mellan sig på bio visade undersökningen ”Longitudinal Survey of America Youth” (Men's Journal, may 2014) av Jon Miller, men nu ändras idén om det sociala livet och jag håller med det. Vi har blivit mer öppna när det handlar om det sociala livet. Å andra sidan beskriver många sociologi- och psykologikvinnor att den kvinnliga vänskapen är bättre med sina konfessionella samtal. Jag tror att man kan säga att detta är min bästa vän Peter och jag älskar honom...som min bror utan att andra människor missförstånd hela poängen. Låt oss lämna det förflutna och dess tabun där det hör hemma.

Típica mañana de jueves... Es una mañana de jueves. Me levanto en mi estudio-apartamento ( no es así cómo se dice?!?) Andy sigue durmiendo, pero pronto se levantará. Debo ser cuidadosa con cada paso que doy pués en esta caja de zapatos donde vivo es dificíl no tropezar con algo o simplemente no hacer ruido, especialmente cuando se trata de las cajas y las bolsas con la materia prima. Si, aquí en Suecia no se bota todo junto, sino que se hacen bolsas personalizadas con lo que sea vidrio, papel o bueno claro está la basura tiene su propio lugarcito con tapa, por entendidas razones (mal olor). Decido levantarme de mi cama, que es también mi sofá. Pensé que sería difícil adaptarme a esta ueva forma de dormir o mejor dicho lugar, luego de haber dormido en una cama por tanto tiempo. Pero a qué no se adapta una cubanita?!? Voy al refrigerador que me queda a unos pasitos de mi sofá. Tomo un poco de jugo y para el baño a cepillarme los dientes, etc. Ya ese ruido es un poco más difícil de controlar por el sonido del agua al correr, etc. Lo siento! Andy se levanta, no de muy buen humor. Él no es muy fan de las mañanas. Todo listo. Vestidos, perfumados y poniéndonos los zapatos, o en mi caso las botas. Si, aquí en Suecia, nada de usar zapatos dentro del apartamento. Cuando llegas a casa, zapatos, chaqueeta, bufanda y demás artefactos OFF. Tomados de la mano y conversando de cualquier tema, salimos a tomar el metro. Los árboles están comenzando a florecer y a tornarce verde como hace unos meses. Es un poco fría esta mañana, se siente la necesidad de la chaqueta pero ya nada de abrigotes o guantes como en invierno. Oh, el invierno es crudo por estos lares! Se pueden distinguir varias florecillas, que alegran el día de tan solo mirarlas, amarillo y morado es el color que tienen. Todo el mundo parece estar en un apuro y hablando por teléfono o escuchando música pasan cerca y con un paso bien rápido como liebres en una carrera en contra de las tortugas (me refiero a Andy y a mí) Nosotros, caminamos despacio, disfrutando de esta hermosa mañana y del sol. Ay el sol! El añorado sol! Pareciera una locura, y así lo pensaba yo cuando llegué a este país, pero luego de haber vivido casi 2 años aquí y presenciar lo frío y oscuro que es el invierno, cuando comienzan esos rayitos de sol a dejarse ver en la mañanas de la primavera, es como un milagro. Y con el beso y los deseos de tener un buen día, nos despedimos...Típica mañana de jueves!