Björnen - en kort historier Björnen “Hon är rädd för björnen.” “Men jag är inte en björn! Jag heter Björn!” “Ja ja. Jag är inte rädd för dig! Men hon är så skrämd av något som får henne att tänka på björnar, att du måste gå nu!” “Skojar du?!"Björn stod och tittade förbi Emma på Ingrid. Hon lutade sig mot väggen för att stötta sig själv. Helvete, tänkte Björn. Hon ser jätteskrämd ut. “Okej. Det spelar ingen roll. Men aldrig har jag varit så skrämmande i hela livet! Kom till mig på middag imorgon om du vill.” Emma log mot på Björn och sa ett tyst “tack”. “Jag älskar dig.” Hon stängde dörren. Min flickvän har bara konstiga vänner, tänkte han till sig själv. Flagnande blå färg var allt han såg. Det luktade lite som fågelbajs också. Han gick ut i septemberkvällen och ner till sin bil. Den stod vid några träd. Kanske Emma bara har galna kompisar eftersom hon bor i mitten av ingenstans. Det här är Norra Sverige i ett nötskall. Han gick över röda, torra löv som knastrade under hans stövlar, och en bisarr lukt distraherade hans näsa. Björn hann inte undan. För, bakifrån hoppade en stor, vild björn fram.